Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med dem bröt ock en ström af frågor ut,
bland hvilka vantron kom med sin till slut,
men källan, hjertat, fick dem alla klara,
när den, som väckt dess svallning, hunnit svara:
»’Sett någon syn?’ Nej, värst af alltihop
var just att ingen kom vid mina rop.
Ack jo, till slut kom hungren, men jag vet ju
den söfs af bön, sad’ du en gång; då grät du.»
»Men gråt ej nu! Jag var ej hungrig mer,
men lite trött, så att jag lad’ mig der.
Vid ’barnen kär’ rann taflan mig i sinne;
se’n glömde jag att jag var ensam inne.»
»Jag tyckte han, som der höll barnet kär,
kom mig i mörkningen alltmera när,
så, om jag nå’nsin svor, jag skulle svurit
att det var mig han der i famnen burit.»
»I den lät han mig också somna in,
och bar mig drömmande hit ned i din.
Se, jag är hel ju till mitt minsta finger,
Gud vare lof! Och hör, jag tror det ringer.»
I. Tollin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
