Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARENDT.
Ja... men hur kan jag det ?... Nå väl! Ändå
jag fvär:
Sa mycket, Jom han kan hos mig han fdker är.
MAGNUS.
Hvad ? Hör jag icke dig med helga löften leka ?
Den man du vörda bör du vill din vänfkap
neka.
Så är din redlighet få hal,
At för Tyrannens guld du den kan hålla fal ?
Välan ! Hos mig ikal Guftaf vinna
Den dyrkan ej hos dig hans dygd och mod kan
finna.
Gack til Tyrannens folk, gack fritt och kun (kap
gif;
Men om det gälde mitt, och ditt, och tufend
Jif,
Han dock förfvaras ikall och fkyddas från all
fara.
Här, Himlen vare lof ! jag vet fa många vara,
Hvars hjertan ej, iom ditt, fig laften underlagt,
Men andas ännu Svenikt och trotfa Chriftierns
magt.
ARENDT.
Min Vän ! För Himlens fkuld jag beder,
At du ej ifrar dig af hvad jag vänligt lagt;
Nej , mer jag ömar för min heder,
Än at jag flikt förflag få fnart i värket bragt.
Jag nämnde fådant blott , ditt tänkefätt at
pröfva ;
At jag är Guilafs Vän , kan du mer ikäl be*
höfva ?
MAGNUS.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
