Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RASMUS.
Ett myndigt bref til ofs ju äfven ikickadt blifvit,
Där framför Rikfens Råd de natnnen djerfve
ikrifvit.
LARS OLOFSSON.
Ack! Detta dem ej fylleft är,
De Andeligas hop än hogre fkulder bär.
Då de bordt dygd och tro mot Öfverbeten
lära,
De Folken villat och förfört;
Af brottOig lyitnad efter ära ,
De Himlens Lagar vrängt och menikors frid
förilört,
At fjelfve bli en fkräck för dem , fom Kronor
bära. —
För all den nöd och våld, fom Sverget röna lått,
Med fkäl man dem kan ikulden giiva j
Och allt hvad ondt, fom de begått,
Lär en bedröilig pun& i Rikets Häfder blifva:
Carl Kr.utfon deras hat ifrån fit Rike dref,
Och Jöns af högmod fig lät Svergets Furfte
kalla ;
Den Chriftian de begärt af dem ju ftörtad blef,
Och Carl man åter fåg för deras arghet falla.
Två Trollar i vår tid med et förmätet mod
Af hat och uprors-anda brunnit,
At månge Svears lif, och Sturars eget blod
För deras ärelyftnad runnit.
Man ju med fafa fett de Andeligas hot:
De kufva Folk och trotfa Kungar,
Och drillar man itå dem emot ,
Förbannelfen från Rom med ftraffets åika
liungar, —
Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
