Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Läsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IX. Om åskådningen såsom all kunskaps absoluta grund.
X. Vidare om åskådningen och om gången vid utvecklandet af
den mänskliga språkkonsten.
XI. Pestalozzi kastar en blick tillbaka på olyckorna under sitt
lif och bekänner sin bristfälliga förmåga. Han säger sig
hafva påvisat, att eviga lagar finnas för undervisningen,
men vill därföre ingalunda påstå, att han fullt känner dem.
Han böjer sitt hjärta i tacksamhet till Gud för att hans
lifsverk blifvit uppehållet.
XII. Om språkets storhet och makt, samt huru detsamma
missbrukas. Individen och massan. En framställning af huru
färdigheterna bildas och af satsen, att tillämpningen måste
gå före regeln.
XIII och XIV. Om bildandet af de moraliska och religiösa
känslorna.
»Vän!» — skrifver Pestalozzi i nionde brefvet — »När jag
nu skådar tillbaka och frågar mig: Hvad har jag egentligen gjort
för den mänskliga undervisningens väsen, finner jag, att jag har
framställt den högsta, öfversta grundsatsen för undervisningen i
erkännandet af åskådning såsom varande all undervisnings
absoluta grund.» Det synes mig, som om vi just i dessa ord hafva
att söka och finna en sammanfattning af hvad Pestalozzi vill i
här föreliggande arbete framlägga. Genomläser man noga och
med eftertanke — ty sådan behöfves visserligen — de fjorton
brefven, så skall man ovillkorligen lägga märke till, att Pestalozzi
uti dem om och om igen drager i kamp mot den ordkunskap utan
åskådningens bakgrund, som var så kännetecknande för forna
tiders undervisning, och som dessvärre går igen här och hvar äfven
i våra dagar. Redan Rousseau har på det kraftigaste betonat
skillnaden mellan ordkunskap och sakkunskap samt därvid häfdat,
att blott den senare har verkligt värde och bör af uppfostraren
tillgodoses. Pestalozzi går, som man torde lägga märke till, samma väg.
Han är outtröttlig i att söka utfinna mer eller mindre välljudande,
mer eller mindre betecknande uttryck för det ordsvammel,
hvaruti han fruktar, att mänskligheten slutligen skall fullständigt drunkna.
För att hindra en dylik moralisk och intellektuell undergång
utkastar den store människovännen sin fordran på åskådningen
såsom en säker räddningsplanka. Åskådning i undervisning vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
