Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Läsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämligen först och främst säga att låta de yttre sinnena, i hvilkas
begagnande kulturmänniskan står så långt tillbaka för vilden, blifva
tillbörligt öfvade, det vill vidare säga att bygga barnets utveckling
på den enda möjliga, på själfverksamhetens, grund, och det
betyder slutligen, så tror åtminstone Pestalozzi, att leda
människorna till att öfva dygden i stället för att blott tala därom.
Åskådningen, hvarmed Pestalozzi egentligen menar, att det intryck,
ett ting eller en företeelse gör på någon eller några af de yttre
sinnena, bringas till medvetande i själen — kan vara förvirrad
och dunkel. Det är nu konsten, metoden eller hvad man vill
kalla det, som skall träda till och af dessa dunkla åskådningar
frammana först bestämda och tydliga sådana samt sedan med
språkets tillhjälp ur dessa härleda klara begrepp. Den af
Pestalozzi upptäckta eller åtminstone af honom starkt framhållna
fulländningens lag, d. v. s. att hvarje steg på kunskapens eller
färdighetens väg skall vara djupt inprägladt, innan det nästa får tagas,
är äfven härvidlag af den största betydelse. Den i tolfte brefvet
framträdande tanken, att färdigheternas bildningsform går från
fulländade färdigheter till igenkännandet af regeln, visar oss dessutom,
att Pestalozzi såväl som hans store efterföljare Fröbel insåg
verksamhetens, utförandets betydelse för ernåendet af en klar
uppfattning. Det är från erfarenheten, icke från de långa
ordramsorna, som barnet skall ledas till klara föreställningar om, huru
något skall utföras; detta är en oafvislig konsekvens af den
pestalozziska uppfattningen.[1]
Ett fullt konsekvent fasthållande af en ledande grundsats
torde man emellertid förgäfves söka vare sig i denna bok eller
hos Pestalozzi i allmänhet; såsom pedagog är Pestalozzi mera en
kärlekens och de profetiska ingifvelsernas än en det logiska
tänkandets man. På icke så få ställen skall man nämligen, och
detta säkerligen till sin förundran, finna, att författaren icke alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
