Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
dylika omständigheter, och hvars inre framgång till stor del bragt
mig till den punkt, där jag nu står.
Man förvånade sig, när jag kom ned från Gurnigel med min
gamla vilja och mitt förra mål och ej ville eller sökte något annat
än, att i hvilken afkrok af världen som hälst, och utan någon
biaf-sikt, återknyta tråden, där jag släppt den.
Rengger och Stapfer gladde sig, öfverdomaren Schnell rådde
mig att fara till Burgdorf. Inom ett par dagar var jag där och fann
i ståthållaren Schnell och i doktor Grimm män, hvilka kände till,
på hvilken lös sand våra gamla, murkna skolhus stå och ej höllo
det för omöjligt att under flygsanden kunde finnas fast mark. Jag
är dem tack skyldig. De skänkte uppmärksamhet åt mina
bemödanden och hjälpte mig verksamt och välvilligt att grunda den
lifsgärning, jag sökte.
Också här funnos svårigheter. Till all lycka aktade man mig
i början ungefär som hvarje annan skolmästare, som sökte sitt bröd
genom att löpa land och rike ikring. Några förmögna personer
hälsade vänligt på mig, några andliga önskade mig mycket höfligt,
fast jag måste erkänna utan förtroende Guds välsignelse till mitt
förehafvande. Några kloka människor trodde, att deras barn möjligen
kunde hafva någon nytta af mitt förehafvande, men alla tycktes helt
ordentligt vilja vänta, tills det skulle visa sig, hur saken tedde sig.
Men skolmästaren i fattigskolan i nedra staden, till hvilkens
rum jag egentligen var anvisad, ingrep något djupare i saken. Jag
tror, att han anade, att sista syftemålet för mitt abc-kraxande var
slut, och att jag funderade på att sticka hans plats med hull och
hår ned i min påse. En gång utbredde sig till och med i gator
och gränder ryktet om, att Heidelberger-katekesen var i fara. Men
denna är i Schweiz’ reformerta städer ännu alltjämt den spis,
hvilken man så länge som möjligt räckte småttingarne och fattighjonens
barn, i likhet med de mest vanvårdade bondtölpar i byarne, och du
vet, att man låter dessa nöjas med denna spis, till dess de »gå och
bedja Herren», d. v. s. tills de afgifva sina äktenskapslöften.
Men Heidelbergaren var ej den ende. Man hviskade till
hvarandra på gator och gränder, att jag själf icke kunde skrifva, icke
räkna, icke en gång läsa rätt.
Nå, min vän, det är ej städse allt osanning, hvarom man
sladdrar i gränderna, jag kunde verkligen hvarken skrifva eller läsa
eller räkna rätt. Men man drager alltid för många slutsatser af
dylika gatusanningar. Du såg i Stanz, att jag kunde undervisa i
skrifning utan att* själf kunna skrifva rätt. Säkerligen voro mina
bristande kunskaper i dessa ämnen en nödvändig betingelse för, att
jag skulle kunna framkomma med den högsta enkelhet i lärometoden
och bringa det därhän, att jag kunde finna medel, genom hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
