- Project Runeberg -  Huru Gertrud undervisar sina barn /
25

(1896) [MARC] Author: Johann Heinrich Pestalozzi With: Otto Salomon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

25

II.

Jag tröttnade i Burgdorf, som jag gjort i Stanz. Vän, om du
ej förmår lyfta en sten utan hjälp, så försök ej en gång en kvarts
timme att göra det utan denna hjälp. Jag gjorde utan jämförelse
mer, än jag var skyldig att göra, och man trodde, att jag var skyldig
göra mer, än jag gjorde. Mitt bröst blef genom den ständiga
skolundervisningen från morgon till afton så angripet, att jag ibland
fruktade det värsta.

I detta läge befann jag mig, då Fischers död förde mig
tillsammans med skollärare Krüsi) genom hvilken jag ock lärde känna
Tobler och Buss, som några veckor senare förenade sig med mig.
Denna hjälp räddade mitt lif och räddade mitt företag från en
förtidig död, innan det väl bragts till lif. Emellertid var faran härför
så stor, att under de ögonblick, som voro afgörande härför, ej
återstod mig något annat än att ekonomiskt, och jag_ kan gärna säga
sedligt, våga det yttersta. Jag var drifven till den punkt, då
uppfyllandet af den dröm, som uppslukade hela mitt lif, blef mig till
verklig förtviflan. Denna förtviflan och den sinnesstämning den
medförde förledde mig till ett handlingssätt, som i och för sig själft,
från ekonomisk sida betraktadt, nästan bar prägel af vansinne.
Genom det fruktansvärda i mitt läge och den aldrig upphörande olycka
och orättvisa, som mötte mig och träffade mitt företag i hjärtroten,
bragtes jag till djup inre förtviflan i själfva det ögonblick, då jag
till det yttre började att verkligen närma mig mitt mål. Den hjälp,
som jag i den vidsträcktaste ■ betydelse erhöll för mitt ändamål af
dessa män, räddade mig ekonomiskt och andligt. Det intryck, som
mitt läge och min verksamhet gjorde på dem, och följderna af deras
förbindelse med mig äro, hvad beträffar själfva min metod, så viktiga
och sprida så mycket ljus öfver det inre af dess psykologiska
grundsatser, att jag ej stillatigande kan förbigå deras anslutning till mig.

Krüsi, som jag först lärde känna, sysslade i sin ungdom med
många olika värf och erhöll därigenom, mångfaldig öfning, något
som hos de lägre stånden ofta utvecklar element till högre bildning
och höjer människan, som från barndomen vant sig därvid, till en
omfattande och allmän användbarhet.

Redan i hans tolfte till trettonde år skickade honom hans far,
som dref en liten handel, flera timmars väg med sex till åtta
dubloner för att inköpa varor. Vid dessa tillfällen uträttade han också
åtskilliga kommissioner och ärenden. Sedermera sysslade han,
jämte detta, också med väfning och dagsverksarbete. I sitt
adertonde år öfvertog han i sin födelseort Gaiss skoltjänsten. Detta
visserligen utan alla förberedelser. Han visste den tiden, som han
nu själf säger, ej ens namnen på de första grammatikaliska beteck-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:38:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gertrud/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free