Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
komst. Jag begaf mig till Basel och hoppades på tillfälle att kunna
gifva undervisning i musik, men min förra belägenhet hade medfört
en viss blyghet, hvilken fördärfvade alla mina första försök att
förtjäna penningar. Jag var icke i stånd till att säga allt det man måste
säga för att af människorna, som de nu engång äro, erhålla det jag
sökte. En vän, som händelsevis påträffade mig i denna belägenhet,
försonade mig tills vidare med mitt bokbinderi.
Jag begaf mig åter till en verkstad, men drömde från första
dagen jag slog mig ned där, om möjligheten att med tid och
lägenhet finna något annat för mig.
Samtidigt var jag öfvertygad om, att jag var för långt tillbaka
i musik och teckning för att dymedelst kunna skaffa mig en säker
själfständighet. För att vinna tid att bättre öfva mig häri bytte
jag om plats, vann därigenom verkligen två timmar om dagen och
gjorde bekantskaper, som lättade för mig min öfning.
Jag lärde bland andra också att känna Tobler. Han lade snart
märke till det bekymmer, som nedtyngde mig och försökte lösrifva
mig från min belägenhet. Qckså tänkte han genast på mig, då
Krüsi sade till honom, att Pestalozzi till sin nyorganiserade
undervisningsmetod önskade en person, som förstod sig på teckning och
musik. I medvetandet om bristfälligheterna i min bildning och i
min teckning, och med hopp om att finna tillfälle att förkofra mig
härutinnan mognade hos mig beslutet att fara till Burgdorf, fast jag
af flera personer varnades från att träda i någon slags
förbindelse med Pestalozzi, emedan han var en halfnarr och aldrig rätt
-visste, hvad han ville. Man anförde till bestyrkande däraf åtskilligt.
Han hade t. ex. en gång kommit till Basel med skor, som
samman-höllos af halm, emedan han gifvit sina spännen åt en tiggare
utanför staden.
Jag hade läst Lienhard och Gertrud, trodde således på
spännena, men att han var en narr gick däremot ej i mig.
Kort och godt, jag ville försöka det. Jag kom till Burgdorf.
Det jag först såg af honom gjorde mig knappt förvånad. Han kom
med nedhasade strumpor, neddammad och ovårdad från ett rum i
öfra våningen, där han varit tillsamman med Ziemssen, som också
kommit för att besöka honom. Jag kan alls icke beskrifva den
känsla, som grep mig i detta ögonblick. Den var snarlik
medlidande, förbundet med förvåning. Pestalozzi och det jag såg, hans
välvilja, hans glädje öfver mig, den obekante mannen, hans
anspråkslöshet, hans enkelhet och ovårdade yttre, allt drog mig till honom.
Så hade förut ingen människa sökt vinna mig, men så har heller
ingen vunnit mitt förtroende.
Följande morgon kom jag till hans skola och såg i början
verkligen intet annat än en skenbar oordning och blef vittne till
ett för mig obehagligt stoj och oväsen. Men då den värme, hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
