Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
själar och säkrare och i sig själf väsentligt blifva ett svänghjul, som
endast behöfdes sättas i rörelse för att sedan af sig själf finna sitt
vidare lopp. Det var icke allenast jag, som fann detta vara
förhållandet. Hundratals människor kommo, sågo och sade: »det kan
icke slå fel». Bönder och bondkvinnor sade: »det kan jag själf
öfva med mitt barn därhemma». Och de hade rätt.
För enhvar, som håller begynnelsetrådarne i sin hand, är hela
metoden ett lekverk. Den säkrar honom att ej mer råka på en
afväg, som konsten allena gör svår för människorna, i det hon rycker
dem undan den fasta mark, på hvilken allenast hennes fundament
förmår hvila, nämligen naturen själf. Denna fordrar ej något annat
af oss än det, som är oss lätt,, förutsatt att vi blott söka det vi
vilja uppnå på rätta vägen och vid hennes hand.
Jag har endast detta att tillägga: Kännedomen om metoden har
till största delen hos mig återuppväckt min ungdoms glädje och kraft.
Den har åter fyllt mig med hopp för mig och människosläktet, ett
hopp, som jag sedan länge och ända till denna tid ansett för
drömmar, och, i trots af alla hjärtats kraf, kastat ifrån mig.»
IV.
Vän! Du har nu lärt känna de män, som för närvarande
arbeta med mig, men jag ägde ej deras medverkan från början af min
vistelse här, jag sökte dem ej engång under denna början. Jag
var, alltsedan jag lämnade Stanz, så nedstämd och uttröttad, att
till och med idéerna till mina gamla folkuppfostringsplaner började
krympa ihop inom mig. Jag ville nu enbart inskränka mina försök
till isolerade, enstaka förbättringar af den bestående skoluselheten.
Det var också endast nöden och den omständighet, att jag ej ens
förmådde uträtta detta, som tvingade mig tillbaka i det enda spår.
på hvilket allenast mitt gamla mål står att vinna. Emellertid
arbetade jag under flera månader inom de skrankor, till hvilka denna
min egen inskränkning lockat mig. Det var en egendomlig
belägenhet. Jag med min okunnighet och brist på öfning — men också
med min omfattningskraft, i min enkelhet en ibland de lägsta
skol-lärarne — och åter den rätta mannen i det rätta ögonblicket bland
alla dessa undervisningsförbättrare — i en tid, undér hvilken sedan
Rousseaus och Basedows epok, en half värld blifvit satt i rörelse för
detta undervisningsändamål. Jag hade visserligen ej minsta grand
reda på, hvad alla dessa gjorde och ville, endast så mycket såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
