Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
jäg, att undervisningens högre punkter eller, rättare sagdt, den högre
undervisningen här och där var bragt till en fullkomlighet, hvilkens
glans bländade min okunnighet, såsom solljuset bländar en läderlapp.
Jag fann till och med undervisningens mellanstadier vida upphöjda
öfver mina kunskapers sfär och såg till och med dess nedersta
punkter här och hvar bearbetade med en flit och en trohet som
myrans, något, hvars förtjänst och framgång jag ingalunda kunde
misskänna.
När jag emellertid tänkte öfver hela undervisningsväsendet eller
snarare såg undervisningsväsendet som ett helt och i förbindelse
med det verkliga, sanna tillståndet af massan af de individer, som
skulle undervisas, så föreföll mig det ringa, som jag i all min
okunnighet kunde uträtta, dock oändligt mycket mer än det, folket
verkligen drog fördel af. Ju mer jag tänkte på detta folk, ju mer fann
jag, att det som i böckerna synes flyta för dem som en mäktig
ström, betraktadt i byn och i skolsalen upplöser sig till en dimma,
hvilkens fuktiga dunkel hvarken gör folket vått eller torrt, ej gifver
det vare sig dagens eller nattens fördelar. Jag kunde ej dölja för
mig, att skolundervisningen, såsom jag såg den utöfvas, för den
stora allmänheten och för de lägre folkklasserna var så godt som
fullkomligt oduglig.
Så vidt jag kände till den, föreföll den mig som ett stort hus,
hvars Öfversta våningar visserligen stråla i hög, fulländad konst,
men som endast bebos af några få människor. I den mellersta bo
visserligen flera, men det fattas dem trappor, medelst hvilka de på
ett mänskligt sätt kunna stiga upp i de högre våningarne. Om någon
visar lust att - på ett djuriskt sätt klättra upp i dessa öfre våningar,
slår man honom, när man ser det, ganska allmänt på fingrarne. Här
och där slår man af en arm eller ett ben, som vid detta
uppklättrande användts. I den tredje, den undre våningen, bor slutligen
en tallös människomassa, hvilken har lika mycken rättighet som
människorna i den öfre våningen att njuta af frisk luft och solljus.
Dessa i den nedre våningen boende öfverlämnas emellertid ej allenast
åt sig själfva i fönsterlösa hål, man sörjer också för att genom
bindlar och bländverk göra deras ögon odugliga till att blicka upp i
dessa öfre våningar.
Vän! Denna uppfattning af tingen för mig naturligtvis till
den öfvertygelsen, att det är högst nödvändigt och tvingande, ej
allenast att öfversmeta den skoluselhet, som förslöar största delen
af Europas befolkning utan också att ända till roten söka bot för
denna uselhet. Att följaktligen halfva mått och steg härutinnan
lätt blifva till en ny portion gift, med hvilken man ej kan dämpa
verkningarne af den första, utan genom hvilken det onda säkerligen
fördubblas. Detta ville jag verkligen ej. Emellertid började dagligen
allt mer hos mig utvecklas känslan af, att det väsentligt var omöjligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
