Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
mare våra fem sinnen det, som naturen skingrar, håller i större
afstånd och i förvirrade förhållanden. Detta underlättar och stärker
vår yttre och inre mottaglighet för alla intryck och höjer vårà
sinnen därhän, att de i större mängd, varaktigare och riktigare
framställa för oss alla världens föremål. Också hvilar hela hennes
kraft på öfverensstämmelsen af hennes inflytande och hennes
verkningar med själfva den fysiska naturens väsentliga verkningar. Hela
hennes väsen är ett med naturens.
Människa! Efterhärma denna höga naturs väsen, som drifver
äfven det högsta träd från ett omärkligt frö, meu "sedan, genom
lika så omärkliga, men dagligen och stundligen tillströmmande safter
bilda först stammens grundlag, sedan hufvudgrenarnes och slutligen
sidogrenarnes, ända tills den yttersta kvisten, på hvilken det
förgängliga löfvet hänger, spricker ut. Se klart på detta den höga
naturens väsen, hur det ansar och skyddar hvarje för sig själf bildad
del och tillfogar hvarje ny del till det gamla, redan bestående lifvet!
Gif akt på, hur trädet utvecklar sina lysande blommor och
djupt bildade knoppar, »ur det snart förlorar sitt första skedes
lysande glans, hur det dag från dag fogar något verkligt till det, som
det redan är, hur den svaga, men i hela omfånget af sitt väsen
fullständigt bildade frukten månad efter månad växer stilla på sina
närande grenar, tills den fullständigt mogen, och i alla sina delar
fulländad, faller från trädet!
Gif akt på, hur moder natur redan vid de först spirande
skotten också utvecklar rotens frö och gräfver trädets ädlaste delar
djupt ned i jordens sköte. Hur hon sedermera bildar den fasta
stammen djupt ur rotens väsen, bildar hufvudgrenarne djupt ur
stammens väsen och ger alla, äfven de svagaste delarne, tillräcklig,
men ingen, ingen enda onyttig eller öfverflödig kraft!»
Den sinnliga människonaturens mekanism är i sitt väsen
underkastad de lagar, genom hvilka den fysiska naturen allmänt
utvecklar sina krafter. Efter dessa lagar skall det väsentliga af
kunskaperna i hvarje undervisningsgren nedgräfvas orubbligt djupt i
människosjälen, sedan skall det mindre väsentliga endast
småningom, men med oafbruten kraft, kedjas vid det väsentliga i hvarje
ämne och erhålla ett lefvande, fullständigt passande sammanhang
med detta väsentliga.
Jag sökte nu utfundera de lagar, hvilka den mänskliga
själsutvecklingen, i kraft af sin natur, måste vara underkastad. Jag
visste, att de måste vara desamma som den fysiskt sinnliga naturens
och trodde, att däri säkert finna de trådar, ur hvilka en allmän
psykologisk undervisningsmetod lät utspinna sig. Människa, sade
jag, i det jag drömmande sökte efter dessa trådar, så som du i
hvarje fysisk mognad ser resultatet af en i alla dess delar till
fullkomlighet fulländad frukt, så bör du ej anse något mänskligt domslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
