Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
Men våra sanningsamfibier veta ej något om denna mognad.
De kväka ut sanningen, innan de ana den, långt mindre känna den.
Det fattas dem såväl fyrfotingarnes kraft att stå på fast mark som
fiskarnes fenor för att flyta öfver afgrunder och fåglarnes vingar
för att höja sig emot skyarne. De känna lika litet till föremålens
viljelösa åskådning som Eva gjorde det, och genom deras omogna
sanningsslukande dela de hennes öde.
Den tredje källan till denna fysisk-mekaniska lag ligger i
förhållandet mellan mitt yttre läge och mina kunskapsförmögenheter.
Människan är bunden vid sitt näste, och om hon äfven hänger
upp det vid hundratals trådar och kretsar hundratals gånger
omkring det, hvad gör hon mer än spindeln, som också hänger sitt
bo vid hundratals trådar och kretsar omkring det hundratals
gånger? Och hvad är skillnaden mellan en något större och en
något mindre spindel? Det väsentliga af bådas görande och låtande
är att sitta i kretsens medelpunkt eller vandra omkring den, men
människan väljer ej en gång själf den mèdelpunkt, kring hvilken
hon vandrar och väfver. Som enbart fysiskt väsen erkänner hon
fullständigt all världens sanning endast i den mån de af världens
föremål, hvilka komma inom hennes åskådningskrets, närma sig
medelpunkten, den medelpunkt, kring hvilken hon vandrar och väfver,
och" kring hvilken hon för det mesta utan sitt åtgörande måste
vandra och väfva.
VI.
Vän! Du ser åtminstone den möda jag gör mig för att
klargöra min teori. Låt denna möda tjäna mig till ursäkt, när du
känner, hur föga det lyckas mig. Jag är sedan mitt tjugonde år
alldeles hjälplös, hvad angår det egentliga filosoferandet i ordets rätta
bemärkelse. Till all lycka behöfde jag för den praktiska utöfningen
af min plan intet slag af den filosofi, som förefaller mig så besvärlig.
Jag lefde på hvarje punkt, på hvilken jag stod, och i den krets, i
hvilken jag verkade, i den högsta nervspänning. Jag visste,
hvad jag ville, sörjde ej för morgondagen och kände med
afseende på det, som särskildt intresserade mig, ungefärligen i
hvarje ögonblick, hvad som väsentligen behöfdes. Och när min
inbillningskraft i dag dref mig några hundra steg längre, än jag
fann fast mark under fötterna, så gick jag morgonen därpå dessa
hundra steg tillbaka. Detta hände mig tusentals gånger. Tusentals
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
