Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
från vår världsdel och vårt fädernesland och att förebygga detta
outsägliga förfall af sedlighetens och kristendomens första grundval
i vår världsdel och vårt fädernesland. De män, hvilka våga säga:
löpen -upp och ned i landet, landets mödrar komma ej att göra det
och ej att vilja det, skulle jag vilja svara: ropen till dessa vårt
fäderneslands onaturliga mödrar såsom Kristus en gång ropade
till Jerusalems mödrar: mödrar, vi hafva velat samla eder under
vishetens, mänsklighetens och kristendomens vingar såsom hönan
samlar sina kycklingar, men I hafven ej velat detl När de våga göra
detta, så vill jag tiga och tro på deras ord och deras erfarenhet och
ej på mödrarna i landet och ej på det hjärta, Gud nedlagt i deras
bröst. Men om de ej våga göra detta, då vill jag ej heller tro på
dem utan på landets mödrar och på det hjärta, Gud nedlagt i deras
bröst, och anse det eländiga ord, hvarmed de kasta bort landets folk,
såsom dåliga varelsers afföda, som ett förtal mot detta folk och
förklara det stridande mot naturen och sanningen och gå min väg som
en vandrare, hvilken i en fjärran skog hör en vind, hvars fläktar
han ej förnimmer, där han är. Jag måste för detta mitt tals skull
sålunda gå min väg. Jag har under hela mitt lif sett och haft
erfarenhet af alla slags dylika ordmänniskor, invaggade i system och
ideal, utan kännedom om folket och utan aktning för folket. Och
de personer, som just med afseende på mitt ämne på detta sätt
förolämpa folket, befinna sig mer än andra jag känner i detta läge.
Dylika människor tro sig själfva stå på en oerhörd höjd och folket
långt under sig, djupt nere, men -de taga miste i båda fallen. Som
stackars apor hindra de sig själfva genom sin eländiga naturs
förmätenhet, hvilken gör dem ur stånd att riktigt döma öfver det
riktiga värdet af verkliga djuriska krafter eller sanna mänskliga
anlag. Dessa ordmänniskor kunna genom det vackert förkonstlade
i sin onaturliga gång icke inse, att de själfva stå på styltor och
därför måste stiga ned från sina eländiga träben för att med lika
kraft som folket stå på Guds fasta mark. Jag måste beklaga dem.
Jag har hört flera af dessa eländiga ordmänniskor säga med en dylik
blandning af nunne-oskuld och rabbin vishet: hvad kan vara skönare
för folket än Heidelberger-katekesen och psaltaren? Sannerligen, jag
håller mänskligheten räkning härför, och måste återkalla den aktning
jag haft för äfven detta förirrelsens fundament. Ja vän! Jag vill
också urskulda denna den mänskliga andens förvillelse hos dessa
dårar; det har alltid varit så och skall alltid förblifva så.
Människorna äro sig öfverallt lika, och de skriftlärde och deras lärjungar
voro det också alltid. Jag vill således ej mer upplåta min mun
emot deras människofunders ordkram, mot de klingande bjällrorna i
deras ceremonialtjänst och den kärleks- och vishetstomma
sinnesstämning, hvilken de, i enlighet med sin natur, måste frambringa, utan
jag vill såsom den största människa, som segerrikt fört sanningens,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
