- Project Runeberg -  Huru Gertrud undervisar sina barn /
109

(1896) [MARC] Author: Johann Heinrich Pestalozzi With: Otto Salomon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

109

klart för sig den sinnliga bakgrunden för detta föremåls väsen. När
det fattas barnet den bestämda klarheten i åskådningen af ett för
det definieradt sinnligt föremål, då lär sig barnet endast göra
taskspe-larekonster med ord, hvilka bedraga det själft, det lär sig tro på
toner, hvilkas klang ditt begrepp bibringar det, utan att de föranleda
några andra tankar, än att de verkligen gifva från sig ljud.

Hinc illæ lacrymæl1

Vid regnväder växa svampar hastigt ur hvarje dynghög. På
samma sätt alstrar åskådningslösa definitioner lika hastigt en
svampaktig vishet, som dock inför solljuset, mycket hastigt dör, och
hvilken måste erkänna, att den klara himmeln är ett gift för dess
tillvaro. En dylik fundamentallös vishets grundlösa ordprål fostrar
människor, hvilka i alla ämnen tro -sig vara vid målet, emedan
deras lif är ett tröttsamt prat om detta mål. De föra det emellertid
aldrig därhän, att de söka nå detta mål, emedan de aldrig under
hela sitt lif i åskådningen haft den tilldragande tjusning, hvilken
väsentligen är nödvändig för att alstra någon som helst mänsklig
ansträngning. Vår tid är full af dylika människor, och den är sjuk
af en vishet, hvilken pro forma bär oss till vetandets mål, liksom
krymplingen bäres till kapplöpningsbanan. Dessa krymplingar kunna ej
göra kapplöpningens mål till sitt eget, innan deras fötter blifvit
he-lade. Beskrifningskraften föregår väsentligen definitionskraften. Hvad
som för mig är fullkomligt klart, kan jag ännu icke definiera,
men väl beskrifva, d. v. s. jag kan bestämdt säga, hur det är
beskaffadt, men icke hvad det är. Hvad som däremot icke är mig
alldeles klart, om det kan jag ej bestämdt säga, hur det är
beskaffadt, långt mindre hvad det är. Jag kan icke beskrifva, långt
mindre definiera det. Om nu en tredje lägger mig orden i munnen,
hvarigenom en annan, för hvilken saken var klar, har förklarat den
för andra lika kunniga, så är saken det oaktadt ej klarare för mig.
Den är och förblir så till vida den andres tydliga sak och icke min,
emedan den andres ord ej kunna vara det för mig, som de äro för
honom: det bestämda uttrycket för den fulländade klarheten af
hans begrepp.

Målet, att med psykologisk konst och efter den fysiska
mekanismens lagar föra människorna till tydliga begrepp och till dessas
sista medel, till definitioner, hvilar på en detta senare medel
väsentligen föregående ordningsföljd af alla framställningar om den
fysiska världen, hvilka så småningom framskrida från åskådningen
af enstaka föremål till deras benämnande, från deras benämnande
till bestämmandet af deras egenskaper, d. v. s. till kraften att
beskrifva dem öch från kraften att beskrifva dem till kraften ’att
förtydliga och definiera dem. Visheten i förandet till åskådning är
sålunda uppenbarligen begynnelsepunkten, från hvilken denna följd

1 Häraf de där tårarne|

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:38:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gertrud/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free