Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
konst och upphöjas till samma kraft, hvilka utmärka dina insikter
framför föremålet för dina behof och dina begär. Men bildandet
af sådana färdigheter hvilar då på samma organiska lagar, hvilka
läggas till grund vid bildandet af våra kunskaper.
Naturens organism i en lefvande planta, i det enbart sinnliga
djuret och i den lika sinnliga, men med fri vilja begåfvade
människan, är en och samma. Den är i det trefaldiga resultat, som den
är i stånd att frambringa, alltid sig själf lik. Dess’ lagar verka
antingen endast fysiskt, och så till vida på samma sätt som på den
allmänna djuriska naturen, på mitt fysiska väsen. De verka för
det andra på mig, i den mån de bestämma de sinnliga orsakerna
för mitt omdöme och min vilja. I detta afseende äro de de
sinn-liga grundvalarne för mina insikter, mina böjelser och mina beslut.
De verka slutligen för det tredje på mig, i det de göra mig duglig
för de fysiska färdigheterna, hvilkas behof jag förstår genom min
instinkt, och till hvilkas inlärande jag tvingar mig genom min vilja.
Men också i detta hänseende måste konsten rycka vårt släktes
bildning ur händerna på deu sinnliga naturen eller, rättare sagdt, på
denna sinnliga naturs tillfälliga ställning gent emot hvarje individ
för att lägga den i händerna på de krafter, insikter och de mått
och steg, som bildningen sedan årtusenden lärt oss känna till fördel
för vårt släkte.
Mänskligheten förlorar visserligen ej fullkomligt känslan för
behofvet af utbildning till lifvets allmänna nödiga färdigheter, ej ens
vid den högsta grad af hennes förkonstlingsfördärf och hennes
dresseringsfördärf. Ännu mindre förlorar den enskilda människan
denna känsla. Naturens instinkt drifver henne i sedligt, andligt och
konsthänseende med förenade krafter till lefnadsbanor, på hvilka
känslan af detta behof dagligen utvecklas och lifvas hos henne, och
från alla sidor leder till att rycka detta slag af hennes utbildning
från den blinda naturens hand och till och med från det med denna
naturens blindhet innerligt sammanhängande, ensidiga
förkonstlings-och dresseringsfördärfvet af hennes sinnlighet, och att lägga denna
utbildning i handen på konstens insikter, krafter och medel, till hvilka
vårt släkte sedan årtusenden tillbaka höjt sig. Mänsklighetens
flertal nedtynges emellertid i hvarje fall af ensidigheten hos den
sinnliga naturens anspråk och hennes dresserings- och
förkonstlingsfördärf, långt mer än fallet är med den enskilda människan. Detta
är sant t. o. m. hvad regeringen angår. Hon undertrycker som
massa, som kår . vår sinnliga naturs anspråk och dess förhärdelse
långt mer än fallet är med enskilda människor och till och med
med enskilda personer, tillhörande hennes egen kår. Det är
sant, på det sätt som i detta hänseende ej lätt en fader skulle
förgå sig gent emot sin son eller en mästare gent emot sin
lärling, förgå sig regeringar lätt mot folket. Det kan väl ej vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
