Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
lagen för detta gradvisa framskridande är denna: barnets första
undervisning skall aldrig vara en hufvudets eller förnuftets sak, den
skall evigt vara en sinnenas, en hjärtats, en moderns sak.
Den andra lagen är denna: den mänskliga undervisningen skall
blott framgå långsamt från öfvandet af sinnena till öfvandet af
omdömet, den måste länge förblifva en hjärtats, innan den blir en
förnuftets sak, den måste länge förblifva en kvinnans, innan den
börjar blifva en mannens sak.
Hvad skall jag säga mera? Med dessa ord föra mig naturens
eviga lagar åter till din hand, moder, moder! Oskuld, kärlek,
lydnad, mina ädlare känslors triumf inför de nya intryck världen hos
mig väcker, allt detta kan jag ej bibehålla utan vid din sida.
Moder, moder, har du ännu en hand, har du ännu ett hjärta för mig,
så låt mig ej Vika från dig, och har någon lärt dig känna världen,
som jag måste känna deh, så kom, låtom oss lära känna den
tillsamman, såsom du skulle ha lärt känna den, och som jag måste
lära känna den. Moder, moder, i det ögonblick, då jag löper fara
att till följd af världens lockelser aflägsna mig från dig, från Gud
och mig själf, låtom oss ej skiljas åt, moder, moder, helga du min
öfvergång från ditt hjärta till denna värld genom att låta mig
hållas uppe af ditt hjärta.
Käre vän! Jag måste tiga; mitt hjärta är rördt, och jag ser
tårar i dina ögon. Lef väl!
XIV.
Vän! Jag går nu vidare och frågar mig, hvad har jag gjort
för att äfven i religiöst afseende verka till bekämpandet af det onda,
som rört mig på min lefnadsbana? Vän! Om mitt försök att rycka
människornas bildning undan den blinda naturens hand och deras
sinnliga fördärfs anspråk och rutinmakten i all dess dresseringselände och
lägga den i handen på vår naturs förädlade krafter och hennes
heliga medelpunkt, i trons och kärlekens hand, om dessa mina
sträfvanden hafva till följd ett förberedande närmande till målet, så
skall jag prisa j mig lycklig. Om det endast från fjärran skulle
lyckas mig att mer än hittills skett låta uppfostrans konst utgå från
hemmets helgedom och upplifva vårt släktes religiositet från deuna
vår mänsklighets känsliga sida, om det i någon mån skulle lyckas
mig att föra mina samtida närmare de händöende grunderna för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
