Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en gammal fånggevaldigers minnen - I. Vackra Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mom. Utom tjänsten visade han sig vara en
språksam, öppenhjärtlig man, till och med vek till
sin natur.
Som äldre fick jag tillfälle att komma i
språk med den gamle gevaldigern. Jag besökte
ofta gubben för att få lyssna till de historier
och minnen, hvaraf han ägde så stort förråd och
som han alltid gärna och på ett lefvande och
varmt sätt förstod att berätta.
Gubben hade varit militär, innan han blef
gevaldiger. Fångf öraresysslan ärfde han efter den
bekante skarprättaren Hjort, som mellan 1845—64
innehade sin hämska befattning och hvars bila
under dessa 19 år kom 24 hufvuden att falla.
— Förr i tiden tog sig en fånggevaldiger
synnerligen ståtlig ut, sade gubben. I början på
1800-talet bestod hans uniform af trekantig hatt
och frack samt byxor med hvita knappar vid
sidorna. Han satt då till häst med värjan vid
sidan och ett par stora pistoler i sadeln. Då
fördes fångarna gående landsvägarne fram,
fastlåsta vid en lång stång. Sedan kom en
humanare tid för fångarna. Dessa fingo åka och
gevaldigern fick tillbringa sin mesta tid på den
skramlande fångkärran, en tid, som visserligen
var rik på strapatser, men också på minnen och
äfventyr. Han visade mig den romantiska
utrustning, som då begagnades, ett bredt
läderbälte med tillhörande »pamp» och pistoler, som
ganska osökt förde tanken på djärfva rymningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
