Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en gammal fånggevaldigers minnen - I. Vackra Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 11 —
— Jag kan icke neka till att hennes berättelse
gjorde ett visst intryck på mig; dock, jag är ju
van vid så mycket, och. hela händelsen hade
säkerligen fallit nr mitt minne, om inte sedermera
en tilldragelse inträffat, som plötsligen återfört
mina tankar till den.
— Ungefär ett år därefter, då tjänsten en dag
som vanligt förde mig till det bekanta
kvinnofängelset vid Barnhusgatan i Stockholm, mötte
mig där ett helt oväntadt sorgebud. Min vän,
den unge tjänstemannen vid fängelset var död.
Han hade fallit för egen hand, tillade man; han
hade skjutit sig. Man berättade också orsaken
till den förtviflade handlingen, han — den
betrodde vaktaren och uppsyningsmannen — hade
råkat i ett ömt förhållande till en af sina fångar,
och det var när följderna af den för den gifte
mannen och familjefadern dubbelt brottsliga
förbindelsen blef upptäckt, han hade beslutit ända
sitt lif. Men hon var också skön som få, sade
man, den unga förbryterskan, som så lyckats
snärja den högt ansedde mannen i sina garn.
Jag frågade hvad hon hette. Man nämnde
hennes namn. Det var Anna, den unga
barnamör-derskan, hvars historia jag för ett år sedan
lyssnat till. Hon hade alltså hållit ord; hon hade
hämnats och det ännu, innan hon lämnat
fängelsecellen.
Men ödet skulle ännu en gång föra
kvinnan med denna dystra historia i min väg. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
