Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en gammal fånggevaldigers minnen - I. Vackra Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 12 —
var efter ofvan skildrade händelse och på själfva
julaftonen. Det var tidigt på morgonen jag bom
från min tjänstgöring på väg till mitt hem här
i staden. Jag passerade därvid församlingens
barnkrubba utanför hvars på nedra botten
belägna fönster jag fick se en liten 5 à 6 års
parfvel stå och gråta. Jag stannade och
frågade, hvarför han stod där så ensam och pep.
Han skulle in på krubban, sade han och visade
mig tioöringen i sin lilla rödfrusna näfve, men
det kom ingen och öppnade för honom. Den
lille bad mig knacka på fönstret; till hvilket han
ej räckte upp; det brukade hans mamma göra,
när de sofvo därinne. Jag knackade på rutan,
men de goda systrarna därinne sofvo visst
ovanligt godt denna morgon, ty ingen syntes till.
Klockan var nu också blott något öfver 6, och
anstalten brukade ej öppnas förr än klockan 7.
Hvad var att göra? Det var 20 grader kallt,
jag kunde ej låta den lille tunnklädda parfveln
stå där och frysa sig fördärfvad. Hans mamma
var på arbete, sade han, och där hemma kom
han ej häller in. Det är väl bäst att du följer
med mig då, sade jag, vill du det? Ja, det
ville han, och så styrde vi kosan till mitt enkla
ungkarlshem, där Karl, så hette pysen, på bästa
vis blef omhändertagen af min gamla
hushållerska. Han var snart hemmastadd, ja så
hemmastadd, att han alls inte hade någon lust att
återvända till krubban.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
