Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en gammal fånggevaldigers minnen - III. Hustruplågaren och mästermannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 24 —
haft med dit. Det var särskildt en af dem, som
tycktes intressera honom, en hemmansägare från
Hjorts hemtrakt. Jag vill kalla honom Mats
Ersson. Han var häktad för svårt våld mot sin
hustru och skulle undergå ransakning härför.
»Jag önskar den uslingen finge så stort
straff som möjligt», sade Hjort i en ton, som lät
mer upprörd än jag var van att finna hos den
vanligen föga hjärtnupne mästermannen.
»Känner du den där Mats?» sporde jag.
»Det är länge sen», sade han halft för sig
själf, och jag fick stor lust att utforska min vän
Hjort i denna sak. Efter en stund lyckades jag
också få honom att tala. »Ja,» sade han, »det
var så, att i min hemtrakt fanns det en flicka,
som jag höll af. Hon var både vacker och rik.
Hennes far var en bekant storbonde, stolt och
dryg förstås och för hans dotter var jag
naturligtvis för simpel, och hon tvingades att gifta
sig med en annan, en förmögen
hemmansägareson i trakten. Äktenskapet blef ej lyckligt;
mannen var hemfallen åt dryckenskap. När han var
full, slog han sin hustru. Jag kunde ej uthärda
att lefva i närheten af detta elände, och så lät
jag värfva mig till gardet. Hur det gått med
mig sedan, vet du; från militär blef jag
fångge-valdiger och till sist den »mänsklighetens
välgörare», jag nu är. Jag har emellertid försport
åtskilligt hemifrån ibland. Jag har hört, att min
stackars Magda vid upprepade tillfällen blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
