Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en gammal fånggevaldigers minnen - III. Hustruplågaren och mästermannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 27 —
»Hvad visade du för nåd mot din stackars
hustiu?» sade Hjort.
»Nåd, nåd!» ropade Mats, som sjunkit ned
på sina knän och bönfallande sträckte sina
händer mot mannen af bilan.
Hjort stod en stund tyst, betraktande den
eländige. »Nåväl», sade han slutligen, »om du finge nåd?»
»Jag skulle då bli en annan människa»,
försäkrade Mats. »Jag skulle aldrig smaka en droppe
brännvin mer; det är brännvinets skuld alltsammans.»
»Och om din hustru fortfarande lefde?»
»Ah, hon är då inte död!» Mats for upp
med ett jubelskri.
»Antag att hon inte vore det?» fortfor Hjort.
»Jag skall blifva god emot henne», sade
Mats allvarligt; »jag svär det».
»Nå, glöm inte det löftet», sade Hjort i lika
allvarlig ton, »och» tillade han, «ej häller den
läxa jag i dag gifvit dig.»
»Aldrig», svarade Mats.
Och han höll ord.
Vid ransakningen erkände Mats ödmjukt och
under synbar ånger sitt brott. Han blef dömd till
ett par månaders fängelse, och när han efter
dettas aftjänande kom hem, började han verkligea
ett nytt lif. Rusdrycker smakade han aldrig mera,
och mot sin hustru blef han hädanefter en god och
ömsint make samt äfven i öfrigt en skötsam och
ordentlig man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
