Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en gammal fånggevaldigers minnen - IV. Guldhjärtat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 32 —
— Ja, det tycker jag med, och när jag
kommit till gardet, tänker jag också byta ut det mot
ett annat, då tänker jag kalla mig Hjort. Men
ni glömmer ju att dricka, herr mästerman? Och
spela sedan! Låt oss fortsätta med spelet! Jag
har visserligen ej mycket mer att förlora, men
något har jag, se här! Den unge mannen
lossade en silkesnodd, som han bar fästad om sin
hals. Se här! sade han och visade ett litet
glänsande föremål, som hängde vid snodden.
Hjort lutade sig fram och betraktade det.
Det var ett litet guldhjärta å hvars ena
sida en hjort syntes ingraverad.
Mästermannens annars så rödbrusiga ansikte
hade blifvit ovanligt blekt. Han satt en stund
tyst, försjunken i tankar.
— Tag tillbaka det här, sade han slutligen,
i det han med darrande hand återlämnade allt
hvad han nyss vunnit af den unge mannen. Och
lofva mig en sak? tillade han.
— Hvad då?
— Att hjälpa mig godtgöra fädrens
missgärningar.
— Låt oss försöka det då, sade den unge
mannen, i det han tankfullt lät sina ögon hvila
på det lilla glänsande guldhjärtat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
