Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en gammal fånggevaldigers minnen - V. En historia om villatjufven Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 36 —
icke litet förbluffade Åberg. Denne, som var
född landtbo och vid gardet fått en god
underofficersexamen, kunde verkligen åtaga sig
platsen, hvilken han en tid därefter också tillträdde.
Emellertid blef det i sinom tid uppdagadt, hvad
slags bekantskap patronen råkat ut för i staden,
och Åberg måste göra reda för sammanhanget.
Patron L. var dock en gammal hedersman, som
icke ville låta sin förvaltare lida för det
förflutna, allrahälst han för öfrigt var nöjd med
honom, och denne fick behålla platsen.
Nu kunde ändtligen Åberg bjuda sin
älskade ett hem, och icke långt efter dessa
händelser, stod bröllopet. Glädjen stod högt i tak vid
detta tillfälle i det trefliga förvaltarebostället,
då en ensam, ganska dåligt klädd vandrare
trädde dit in. Man trodde, att det var en
bettlare; men det enda han begärde var att få se
brudparet. Sedan han fått denna begäran
uppfylld, aflägsnade han sig åter. Men
brudgummen hade i den trasige vandraren upptäckt en
gammal bekant. Han skyndade efter mannen
och tog honom med upp på sitt rum.
»Detta möte gläder mig», sade Åberg till
främlingen, som ej var någon annan än
Johansson, hvilken nyligen kommit ut ur fängelset och
hos hvilken man numera ej återfann mycket af
gentlemannen från hufvudstadens fina
restauranter. »Det är er jag har att tacka för min
»lycka, fortfor Åberg. »Ni minnes väl, att det -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
