Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en gammal fånggevaldigers minnen - VIII. Post-Olle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 55 —
»Hvad tjänar det till att önska», svarade han,
»den som är slagen till en slant, blir aldrig
något annat.»
»Ahjo», sade jag, »hade ni blott viljan, så
skulle det nog lyckas.»
»Nej, det skulle icke lyckas, samhället gör
allt för att det icke skall lyckas.»
»Ni tror då icke, att människorna vilja er
väl?»
»Nej, det tror jag sannerligen icke!»
»Det är därför, att ni själf aldrig sökt göra
människorna något godt. Försök blott att en
enda gång göra en god gärning.»
«Hvad skulle det tjäna till, det är icke med
goda gärningar man kommer till himlen, säger
prästen.»
Jag kunde ingenting svara och samtalet
afstannade.
En tid därefter träffades Olsson och jag
åter, men då under helt andra och särdeles
minnesrika omständigheter. Det var på en för
hela Stockholm stor sorgedag, den 24
september 1872, då konung Karl XV, efter sin
utrikes resa, som lik återvände till hufvudstaden.
Klockan närmade sig 1/2 4; från Skeppsholmen
dånade kanonerna, tillkännagifvande att det
väntade tåget med den älskade konungens stoft
anlände, och strax därefter gled den ty^f; och sakta
in utefter den med svart öfverklädda
Riddar-holmsperrongen, från hvilken plats, som bekant,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
