Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en gammal fånggevaldigers minnen - IX. Guld vaskaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IX.
Guldvaskaren.
Ett outransakligt öde ville, att den första
fånge, som jag fick sätta bojor på, blef en man, som
en gång varit min bästa vän. Det var en af mina
forna kamrater vid det regemente, där jag i min
ungdom tjänade. Han hade liksom jag varit
distinktionskorpral, och hans namn var Gustaf Wide. Widé
var på den tiden en skötsam ung man, och vi två
voro oskiljaktliga vänner, som förtrodde
hvarandra våra hjärtans hemligaste bekymmer —
ingen af oss kunde väl på den tiden ana, att
vi en dag skulle träffas under så sorgliga
omständigheter som skedde.
Jag visste, att Wide älskade en ung flicka,
anställd vid regementets tvättinrättning. Hon
hette Jenny, den lilla tvätterskan, en ovanligt
rask och hurtig tös, som var mycket afhållen
af alla. Bättre flicka kunde Wide häller aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
