Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en gammal fånggevaldigers minnen - IX. Guld vaskaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 67 -
ter tjufgodset, var detta redan nedsmält och.
därmed alla bevis undanröjda.
Jag vill ej garantera, att historien är sann.
Det finnes en annan förklaring på den gamle
guldvaskarens hemlighetsmakeri, helt enkelt den,
att gubben ej ville lära bort yrkeskonsten. B.
var nämligen den ende i sitt fack i hela riket;
yrkeshemligheten ärfdes af hans son, hvilken
efter faderns död i samma hus dref yrket i
många år. Numera finnes ingen i Sverige, som
idkar detta slags guldvaskeri.
Det var till gubben B., som Wide utbjudit
klockan, ett dyrbart guldur, men den gamle
guldvaskaren hade ej gått in på affären, utan i
stället låtit häkta utbjudaren.
Wide visade sig mycket förtviflad. Han
försäkrade inför polisen, att han ej haft någon
vetskap om klockans oärliga åtkomst, men
naturligtvis trodde man honom ej; historien om
den »okände» var en allt för vanlig dikt, för
att man skulle fästa något afseende vid den,
och den anklagade kunde ej häller lämna någon
tillfyllestgörande beskrifning på personen i fråga.
Wide hade varit drucken och mindes ej mycket,
sade han.
Och så hade jag nu fått den sorgliga
plikten att föra min forne vän till det
ransaknings-häkte i landsorten, inom hvars domvärjo
stölden var begången. Just som jag skulle stiga
upp i fångvagnen, hejdades jag af en mjuk hand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
