Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en gammal fånggevaldigers minnen - IX. Guld vaskaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 68 -
som lades på min arm. Det var Jenny, som
stod där med tårade ögon, »Låt mig tala med
honom», bad hon. Jag hade ej hjärta att neka
henne det och lät henne gå in till fången. När
hon kom tillbaka, voro tårarna borta, hon såg
nästan glad ut och ett beslutsamt uttryck lästes
i hennes ansikte. »Tack», sade hon, »jag går
nu att söka rädda honom.»
»Det är nog lönlöst», sade jag.
»Jag vill dock försöka», genmälte hon.
»Han har gifvit mig sitt löfte, att om han
lyckligt kommer ifrån denna förfärliga belägenhet,
aldrig smaka en droppe rusdrycker mer, och
det löftet skall han nog hålla.»
»Ni tror således, att han är oskyldig?»
»Därpå har jag aldrig tviflat», svarade
Jenny.
»Men hur vill ni bevisa det?»
»Det finnes en man, som kanske skulle
kunna hjälpa mig.»
»Hvem?»
» Guld vaskaren.»
»Ni har kanske rätt», sade jag, och ]ag
lofvade att göra ett besök hos gubben B., med
hvilken jag var något bekant.
Dagen därpå inställde jag mig också hos
det gamla originalet. Gubben mottog mig med
en forskande och misstänksam blick, men efter
en stunds parlamenterande blef jag till slut
insläppt i hans helgedom, ett stort, tvättstugelik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
