Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en gammal fånggevaldigers minnen - IX. Guld vaskaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 70 -
»Ja, jag tror minsann, att jag sett henne
förr», sade den gamle, i det ett mildare uttryck
plötsligt upplyste hans pergamentsansikte.
»Hon har visst en gång räddat ert lif?»
sade jag.
»Ja, det är verkligen hon», mumlade
gubben, »den raska tösen, som kom till min hjälp,
då jag en kväll höll på att bli öfverfallen af en
hop gardister. Känner ni henne? Hvem är hon?»
»Hon heter Jenny», upplyste jag, »och hon
är en af dem, som varmast tror på min väns
oskuld, ty hon älskar honom, och de ämnade
just gifta sig, då denna sorgliga historia kom
emellan.»
» Yill ni bedja henne komma in?» sade gubben.
Jag var ej sen att efterkomma hans önskan.
Den gamle giek fram till den unga flickan,
som strax därpå trädde in, och tryckte varmt
hennes hand.
»Tack för sist», sade han, »jag är glad att
få göra er en liten återtjänst. Om er vän är
oskyldig, så skall jag styra om, att hans oskuld
blir bevisad och den rätte tjufven i så fall funnen.»
Och gubben B. höll ord. Polisen fick af
honom en fullständig beskrifning på den »okände».
Denne, en välbekant poliskund, blef också kort
därpå häktad; han erkände, att det var han, som
föröfvat stölden, och Wide blef frikänd.
Min vän kunde visserligen efter det skedda
ej erhålla någon befordran, men en sådan kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
