Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skatten i Uppsala slottsruin och Andra berättelser - I. Skatten i Uppsala slottsruin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 85 -
»Då jag säger vackra, menar jag
naturligtvis Nanny. Ah, det var sant, du svärmade
visst för Hilma du! Har du glömt henne nu?
Så är ej förhållandet med mig beträffande Nanny,
jag älskar henne fortfarande och drömmer ännu
om att en gång få äga henne—henne och ingen
annan.»
»En mycket dåraktig dröm», sade jag,
»inser du ej det?»
Nej, Wille insåg ej det, och hur det var,
hade jag, innan vi skildes, samtyckt till hans
förslag och lofvat medfölja till Uppsala för att
söka efter skatten.
En dag voro vi också på ort och ställe.
Dokumentet, som hans far funnit och hnlket ännu
var bevaradt, hade Wille med sig/ Det var ett
gammalt gulnadt pergamentsblad, å hvilket bland
annat syntes en fullständig planritning af det
forna slottet.
»Min far har beskrifvit allt så väl för mig»,
sade han. »Här skola vi finna nedgången»,
han pekade på en af de raserade murarna, vid
hvars fot befann sig en stor stenhög. »Kom
och hjälp mig!» sade han och började plocka
undan det tydligen från nämnda mur
nedrasade teglet.
Yi arbetade en god stund härmed. Jag
tröttnade dock snart och förklarade det vara
lönlös möda att här söka någon nedgång till de
underjordiska gångarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
