Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skatten i Uppsala slottsruin och Andra berättelser - I. Skatten i Uppsala slottsruin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 88 -
»Låt oss läsa!» sade jag och började veckla
upp det mystiska papperet.
»Nej, facklorna hålla på att slockna», sade
Wille, »vi måste skynda tillbaka, såvida vi icke
vilja riskera att befinna oss i mörkret.»
Det var också hög tid, vi utförde
återfärden så fort sig göra lät och just som den sista
flämtande facklan slocknade, trädde vi åter ut
i det fria. Där ute hade det nu hunnit blifva
fullständigt mörkt, och vi hade intet annat att
göra än vänta med läsningen af brefvet, tills
vi hunnit till hotellet, där vi tagit in under vår
skattsökningsexpedition. Ändtligen hade vi ljusen
tända i vårt rum, och med darrande hand tog
Wille emot brefvet och började läsa. Det var
af följande lydelse:
»Du som finner detta, hvad sökte du? Sökte
du lyckan? Sök aldrig lyckan, utan vänta hällre
tills lyckan söker dig. Du kom hit för att finna
guld och rikedom. Det gjorde också jag en
gång. Du skall gå härifrån fattigare än du kom.
Lönen för din möda är blott ett sviket hopp,
gäckade förväntningar, krossade illusioner.
Detsamma har äfven händt mig. Var glad öfver
att intet värre händt dig. Ty — det har händt
mig värre. Du, liksom jag, sökte den
vansinnige konungens skatt. Jag fann intet, men du
fann dock något. Ty du fann detta bref. Ser
du, äfven en vansinnigs råd kan ibland vara
klokt nog. Följ mitt! Sök aldrig guldet på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
