Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skatten i Uppsala slottsruin och Andra berättelser - II. Den lille förrädaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 96 -
De kommo från en liten fint klädd, 13 à 14
års flicka, som modigt hade trängt sig in i
pojk-hopen.
»Ja vet hvem som yppat er plan, och som
ni nu söken. Den där gossen är orättvist
anklagad. Min bror går i elementarskolan, genom
honom vet jag, hvem som är er förrädare.»
»Hvem är det då, hvem är det?» väsnades
pojkarna.
»Det skall vara en rödhårig gosse,vid namn
’ Karl Falk.»
Vid dessa ord sökte Kalle F. att slinta
undan, men det lyckades ej. Tjogtals händer
hade genast gripit honom och höllo honom säkert
fast, och de vapen, som nyss så hotande svängts
mot mig, hade nu fått honom till mål. Men
flickan gick skyddande emellan äfven nu.
»Slå honom ej», bad hon, »han kanske ej
förstår, hvad han gjort.»
»Men vi ska lära honom förstå. Undan med
dig, jänta, annars. . .»
»Akta er, pojkar!» Den duktiga flickan
höjde hotande en liten fin, hvit hand. Jag är
pastor G:s dotter.»
Pastor G., kyrkoherden i Klara, var väl
bekant för oss från skolan, där vi ofta fått lyssna
till hans förmaningstal. Begagnande sig af den
allmänna häpenheten hviskade hon åt oss, Falk
och mig, att följa sig. Inom några ögonblick
stodo vi vid de stora, brunmålade portarna till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
