Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skatten i Uppsala slottsruin och Andra berättelser - III. Den gamla gipstuppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 101 -
bussar som någon al oss. Under allehanda ko^
miska krumbukter sprungo de omkring och hade
tydligen mycket roligt åt att härma våra
blifvande, tafatta bockningar och våra stackars
mammors kruserliga nigningar. De skrattade
därinne åt de små upptågsmakarne, men en sträng
blick från deras höge fader gjorde snart slut på
de små kungsämnenas mindre finkänsliga lek.
En af prinsarne hade, märkte jag, dock
icke deltagit i detta sina bröders upptåg; han
hade ej ens skrattat däråt, något som jag höll
honom räkning för och som genast från början
förskaffade honom »min hemliga vänskap».
Emellertid blefvo vi mycket vänligt
mottagna därinne, trakterades med smörgås och
sötgröt samt fingo hvar sin kostym kläder.
Därpå kom den efterlängtade leksaksutdelningen,
och det var då jag fick den där gipstuppen, i
hvilken jag, ehuru den hvarken var af guld eller
silfver, blef mycket förtjust, ty den gafs mig af
prinsen, som icke skrattat.
»Den här tuppen», sade han, i det han
räckte mig den enkla leksaken, »den har värpt
många vackra saker åt mig, må du tro. Den
har jag riktigt svårt att skiljas ifrån.»
»Det var en präktig tupp», svarade jag,
»men månne han kommer att värpa lika snällt
åt mig också?»
Den lille prinsen batraktade mig med, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
