Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skatten i Uppsala slottsruin och Andra berättelser - III. Den gamla gipstuppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 103 -
saker, hon talade om vår barndom med dess
muntra lekar och upptåg och bland annat kom
hon äfven att nämna besöket hos prinsarne.
För att riktigt leda tankarna på detta ljusa minne
tog hon ned den gamla gipstuppen och började
skämtsamt leka med densamma för mig.
Härunder torde hon ha kommit att handskas
något vårdslöst med den gamla leksaken, ty
plötsligen märkte vi, att en bit af trälådan, på
hvilken den stod, hade lossnat. När vi åter
sökte ditfoga den, lyste det oss något hvitt i
ögonen därinne ifrån tomrummet af lådan. Vi
undersökte saken nogare och funno det vara ett
hopviket papper, hvarpå stod någonting skrifvet.
På det nu gulnade papperet, som hade formen
af ett bref, hade en tydligen oöfvad barnahand
skrifvit dessa två ord: »Till finnaren». Då vi
vecklade upp papperet, funno vi inuti detta
ännu ett annat sådant, på hvilket, synbarligen
skrifvet af samma hand, vi läste följande:
»Jag lägger in detta under en bön till Gud,
att den, till hvilken jag skänker denna min
kära leksak, måtte finna detta i det ögonblick
af sitt lif, då han bäst behöfver det.»
Därunder stod ett namn. Det var
prinsens.
Med darrande hand vecklade jag upp
äfven detta papper. En stor^ pänningsedel föll
därur.
Jag kysste brefvet och grät af glädje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
