Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skatten i Uppsala slottsruin och Andra berättelser - IV. En fången moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 111 —
Terlon följde honom under tystnad, den förra
med osäkra, nästan stapplande steg.
Hos herr Wahdel, som annars hade namn
om sig att endast ha blick för det praktiska,
tycktes i dag ett märkvärdigt intresse för
konsten ha vaknat. Där funnos i närheten en
samling små statyetter, miniatyrafbildningar af de
stora konstverken, hvilka utbjödos till salu*
Bland dem märktes äfven »En fången moder»,
en vacker kopia af marmororiginalet, en liten
statyett i brons,
Herr Wahdel köpte den, samt lät skicka
hem den.
Siri hade efter dessa episoder blifvit
mycket allvarsam. Hon gick tyst och sluten vid sin
mans sida, och hennes ögon undveko
omsorgsfullt att träffa Terlons sökande blick.
Bilden af kvinnan med slafbojorna förföljde
henne, och hon gjorde sig nu, där hon gick,
oupphörligen den frågan, hvari dessa slafbojor
bestodo och hvarför hon bar dem. Hon fann
endast ett svar härpå - för syndens skull. Hade
hon ej syndat i tankarne, skulle hon säkerligen
aldrig ha känt pliktens band så tryckande. Det
där lilla kerubhufvudet, till hvilket
marmorkvinnan böjde sig, stod så märkvärdigt tydligt
framför henne, dragen blefvo henne allt mera
lefvande, och hon såg sig slutligen själf i samma
ställning stå böjd öfver dem där hemma i
barnkammaren. Feststämningen var och förblef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
