Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
bakom sin rygg och utstryker dem såsom ett moln och
såsom en dimma. Ja, så verkligt förlåter Gud sjuder!
Och skall du bliva en upprättad människa, måste du
veta, att du i dag kan bliva det. Du kan få säga till
dig själv: »Jag får i dag begynna leva, såsom om det
vore första dagen i mitt liv, utan dessa
anknytningspunkter till min gamla skuld, som göra det
omöjligt för mig att leva såsom en frimodig människa.»
Vi erinra oss en gammal man, som blev omvänd till
Herren vid 80—90 års ålder och som på den frågan, hur
gammal han var, svarade: »Jag är så och så många år
gammal men har icke levat mer än tre.» Ja, det är
sanning, att det gamla skiljes ifrån oss på ett verkligt sätt.
Du behöver för att begynna ett alldeles nytt liv veta
detta: »Herren förlåter synder.» Och du behöver få
förvissning om, att just din synd såsom skuld icke längre
existerar. »I voren allt detta, men I haven tvagit eder
rena.»
Men synden är icke endast skuld, den sträcker sig
med avseende på sina verkningar in i livet långt över
den stund, då man fått sina synders förlåtelse. Mer än
ett Guds barn, som verkligen är upprättat, lider också
av den synd, som är förlåten. Han vet, att den såsom
skuld är borta inför Gud. Och dock griper denna synd
med sina verkningar ännu in i hans liv. Ja, det är något
hemskt med synden! Den har en förlamande kraft,
den lägger sig över en människas livsmod, så att hon
förlorar lusten att leva. Och detta gäller icke endast
den tid, då människan i egentligaste mening är en slav
under synden, utan även sedan hon fått sina synders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
