Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GE NOM D ÖD TILL LIV
Gal. 2:19—21.
När Herrens profet, det gamla testamentets
evange-list, såsom han kallas, skådade framåt mot våra
dagar, liknade han den nåd, som skulle förkunnas, vid ett
gästabud på Sions berg med märgstarka rätter och silat
vin. Och helt visst utgör det evangelium, som nu är
upplästen av dessa märgstarka rätter. Det är i dessa ord en
så mäktig näring för själen, att de förefalla vår tid
nästan alltför mäktiga. Vår tids människor älska i
allmänhet att höra något annat än evangelium just i den
form, vari det här är oss givet. Nutidsmänniskan vill
hava något lättare, något, som mer rör tidens frågor.
I vår text talas underbara ord om att dö genom lagen
från lagen, att vara korsfäst med Kristus. Och i samma
andedrag, som det talas om att »vara död», heter det:
»Jag lever — dock icke jag, utan Kristus lever i mig.»
Vad är nu detta för ett tal? Det var just detta
evangelium, vari en gång reformationens män och hela
deras tid, för så vitt den var väckt av Guds Ande, rörde
sig med sina tankar och sina livsintressen. Det var i
denna strömfåra, som det nya livet då bröt fram. Det
var icke minst Galaterbrevet, som lades till grund för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
