Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
fingo vistas i helgedomen och översteprästen gå in en
gång om året i det allra heligaste, så är dörren nu Öppen
för Guds folk att få ingå i Guds helgedom och där
förrätta prästerlig tjänst. Gud har uppenbarat sina
hemligheter för de sina. Han låter dem få veta sitt förbund,
och de få umgås med honom i helgedomen och
frambära heliga offer inför hans ansikte.
Detta är salighet, lycka. Det är stort, var gång vi i
skriften få ögonen öppnade över, vad vi äro i Kristus,
att vi äro ett heligt folk, genom Andens helgelse taget
avsides, uttaget av Gud, helgat genom blodet, som renar
från all synd, genom hans ord tuktat och fostrat, ett
folk, som Gud oupphörligt avskiljer för sin räkning.
Och det sista, som säges oss om vad vi äro, är kanske
på samma gång det enklaste och dyrbaraste: »ett
egendomsfolk»; d. v. s. vi äro hans. Av allt, som i livet är
stort, är väl detta det största. Att vara hans — däri
ligger alltsammans, hela lyckan på ett grundläggande
sätt. Från denna livskälla strömmar allt det andra ut.
Hans egendom, den han icke vill förlora för hela
världen och den han köpt med sitt eget blod! Det andra,
vad Herren har kallat oss att leva för, att uträtta,
det kan stundom väcka en sådan glädje i hjärtat, att
den väl kan sägas vara oförliknelig. Ty det är en
alldeles särskild glädje i tjänandet. Men det största
är ändå detta att få vara hans.
Vi veta ock, huru Jesus en gång sade till sina
lär-jungar, då de efter sin första missionsresa gladdes så
innerligt över, att andarna varit dem underdåniga:
»Glädjens icke däröver — icke i första hand, vill han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
