Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
hjättan en kraft, genom vilken vi gå framåt i den
riktning, dit vår ande länge sedan har nått i sin längtan.
Vi äro kallade att göra Guds vilja, och därvid är vägen
både i den ena och andra bemärkelsen rak. Att göra
Guds vilja är, såsom Paulus säger, att »hålla rätt fram
i alla Herrens befallningar». Men det blir svårt att komma
fram på den vägen. Det behöves en drivkraft, som är
oändligt stor. Det måste vara något ovanifrån, något,
som vi icke ha i oss själva, något, som måste bliva
vårt liv. Är det viljan, som Gud fått om hand? Det
tror jag icke. Jag tror, att viljan snarare är den inre
mekanism, som fylles av drivkraften och genom vilken
denna drivkraft arbetar sig fram. Nej, här måste
komma en kraft, vars beskaffenhet och intensitet vi
icke kunna ana eller fatta, men som dock är tillstädes.
Där arbeta inom oss andra krafter, som måste dämpas,
och dessa krafter äro icke små. Tänk blott, när synden
blir till lidelse, till passion hos en människa! Hon är
då som en lekboll, som kastas hit och dit. Jag träffade
nyligen en ung man, som hade försökt allt för att
övervinna sin synd. Han hade gråtit, bedit, legat på sina
knän, kämpat i förtvivlan, hade gått till människor
och bett om hjälp och råd, men allt förgäves. Vad
skall man säga en sådan människa? Skall man icke
säga henne: »Det finnes ännu något, som du icke
har försökt; det finns en kraft, som du icke vet av?»
Jo, så får man säga. Och tänk så stort att få säga
detta till en människa. Det är väl svårt att göra det
begripligt. Men det är ändå stort att veta, åt vad håll
man skall peka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
