Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7i
underbar salighetskälla. När din själ kommer i den
ställningen till Gud, att du kan säga »Abba», då är du
lycklig, då är ingenting, som Gud bjuder dig, svårt,
då nödgar Andens kärlek dig att lyda.
Abba, Fader — där är ju en bön. Och vad är bön?
Det är hjärtats samtal med Gud. Det svaret får man
ofta till och med av barn, när man frågar, vad bön är.
Men huru litet tager man icke detta svar till hjärtat
och förverkligar det i livet! Bönen är icke blott ett
talande till Gud utan ett utbyte mellan själen och Gud.
När då bönen tränger fram till ett verkligt Abba,
Fader, då är på samma gång i hjärtat ett lyssnande för
handen, som vill höra, vad Gud säger, och så blir böne¾.
ett samtal. Just från den synpunkten vill jag påpeka
några bibelställen för att visa, huru barnaanden kan
fylla hjärtat. Det är nämligen det, vi behöva: att vi
verkligen få Anden, mindre, än att vi första honom.
I psaltaren är det särskilt tre psalmer, som
kännetecknas av det egendomliga, att när psalmisten talat en
stund, så tystnar han, och så börjar Gud tala med
honom. Här är just detta Abba, Fader, tillstädes, och till
det bönelivet är det, som vi mer och mer böra söka
tränga fram. Vi må med psalmisten säga: »Jag vill
höra, vad Gud, Herren, talar, ty han talar frid till sitt
folk och sina fromma.» I allmänhet giva vi oss nämligen
alldeles för liten tid i bönen att akta på, vad Herren har
att säga.
Vi gå först till Ps. 32. David hade gått bort från
Herren — det är väl icke för mycket att säga det — men
nu var det uppgjort mellan honom och Gud igen, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
