- Project Runeberg -  Guds frälsningsväg /
72

(1924) [MARC] Author: Fredrik Hammarsten
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

72

han hade fått syndernas förlåtelse. Det hade stått en
väldig kamp mellan David och Gud, sannolikt den
väldigaste, som dittills hade utkämpats mellan dem. Det
var så fruktansvärt svårt för David att säga namnet
på sin synd inför Gud. Och synden kan ibland hava
sådana namn, att man ryggar tillbaka för att ens
viska dem tyst till Gud. David skulle hava sagt: »Mord
och hor», men det var för svårt, han kunde icke. Men
han ville ändå hava det som en Guds man. Det är
troligt/att han strängade sin harpa och försökte spela. Men
jag är säker på, att det gick icke. Det blev skärande
toner. Han försökte bedja, men det gick icke. Han
försökte trösta sig med Guds kärlek, men det gick icke.
Gud är trofast, mina vänner, och under sådana
förhållanden, att vi icke vilja fram med det rätta namnet
på vår synd, går det icke för oss att vara lyckliga.
David visste, vad han hade begått för synd; han hade
vetat det länge. Och nu till sist sade han namnet åt
Gud. »Jag är den mannen», så hette det. Och nu kom
förlåtelsen och friden, och så sjunger han om huru
lycklig han är i denna förlåtelse. Men han har icke
sjungit länge, förrän han tystnar och begynner lyssna.
Och nu hör han Herren säga: »Jag vill undervisa dig
och lära dig vägen, som du skall vandra. Jag vill råda
dig och låta mitt öga vaka över dig.» Vad var det,
som David, när han bekände sin synd och fick förlåtelse,
djupast och innerst längtade efter? Jo, att kunna vandra
så, att han alltjämt lydde sin Gud och aldrig vek in på
någon avväg. Och denna hans hjärtas längtan,
underströmmen i hans själ, den ser och hör Gud, den besvarar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:40:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gfrv/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free