Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
finns det icke något mer att taga ut ur detta löfte.»
Och när kommer val den dagen?
Jag hade för många år sedan en god vän, som
kämpade i obeskrivlig nöd, både andlig och kroppslig. Men
han hade fått två löften, och om jag säger, att jag
hörde honom upprepa dem några hundra gånger, tror
jag icke alls, att jag överdriver. Bäst vi sutto
tillsammans och talade om något helt annat, kunde han lägga
händerna för ögonen och säga några ord till Gud. Jag
har aldrig sett någon, som kämpat sig fram ur sådan
nöd till seger och frid. Ack, låtom oss hålla fast vid
Guds löften! Har han givit ett löfte, är det alldeles
säkert, att han tänker infria det, så länge det är något
innehåll i det löftet. När tron, som håller fast i Herrens
löften, vill börja sjunka, då kommer i denna psalm
ett ord från Gud själv: »Given efter och besinnen, att
jag är Gud!» Det är under larmet i världen, som
Psalmisten vill hålla fast vid Guds löften. Och trots larmet
hör han sin Herre tala. Herrens röst tränger igenom och
överröstar larmet. »Given efter», hör han Gud säga,
»och besinnen, att jag är Gud!» Då står han där trygg.
Då vet han, att världsutvecklingen skall gå till seger,
såsom Gud vill hava den. Han har både i sina öron och
i sitt hjärta Guds ord.
När vi i vår stilla bönekammare lyssna efter Gud,
då få vi icke blott ett ord, som vi själva kunna vila
vid, utan också ett ord till världen, så att när vi
sedermera komma ut, vi veta, att vi hava ett budskap
från Gud även till andra.
För att få denna barnaande må vi således i bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
