- Project Runeberg -  Guds frälsningsväg /
92

(1924) [MARC] Author: Fredrik Hammarsten
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92

Men sedan: Kristi kärlek tvingar mig så. Tvingar oss
så, sade jag nyss, och tänkte då i stort på den
missionerande församlingen hemma och ute. Men Kristi
kärlek tvingar mig så — här är förödmjukelsen. Tänk
efter! Det är skärpa i de orden. Tänk på din inkomst
t. ex., tänk på det rörelsekapital, du äger. Tänk på,
vad du haft att röra dig med under årets lopp. Hur
stor del av denna summa har gått till missionen? Tänk
på de intressen, som besjälat dig under ditt liv eller, om
du så vill, under den sista tiden — hur stor part av dessa
intressen har gått till missionen? Tänk på ditt arbete.
Hur mycket bön har det varit? Hur mycket är det av
denna bön, som icke varit självisk, icke rört sig blott och
bart om din egen personlighet och dina allra närmaste i
livet, utan som varit så vidhjärtad, att den kunnat famna
om icke blott din mission utan missionen i allmänhet?
Och hur mycket av det arbete, du nedlagt under sista
tiden, har gått för Kristi rikes sak? Hur många steg
har du tagit, hur mycket har du mödat dig, hur många
personer har du nalkats för att i deras hjärta väcka
missionstankar? Och om du samlar allt detta och tänker:
här är frukten; nu lägger jag den på Guds vågskål, där
skall den vägas, och när du då ser, hur vågskålen i
stället för att sjunka stiger, därför att alltsammans var så
lätt, och då så säger dessa ord: Kristi kärlek har tvingat
mig så — icke mer än detta, och när vågskålen så går
uppåt, är det bestämt du, som går nedåt, ned på knä. Då
blir där förödmjukelse och syndabekännelse. Och så
underligt är det, att det behövs både förödmjukelse och
syndabekännelse, för att du skall bli en verklig missionsvän.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:40:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gfrv/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free