Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
»Ty deras förbarmare skall leda dem till levande
vattu-källor.» Det är en förklaring, en utveckling i oändlighet
upp emot Gud. Det är inga drömmar, inga
fantasifoster, utan när den andra världen öppnar sig för oss,
då är denna värld, som vi kallade den verkliga,
försvunnen. Det visar sig då, att den var den overkliga och att
den, som ligger där framför oss i evig härlighet och
skönhet, är den verkliga.
Varenda en av oss är kallad att krönas med denna
krona i evigheten. Hur förblekna icke alla ideal mot
detta! Hur förlorar icke allt sin glans vid jämförelsen
med detta!
Hur borde icke detta hänföra oss, så att visökte vinna
denna krona! Hur borde det icke gripa oss som intet
annat i världen!
Är kristendomen något mörkt och tungt, är det att
vara en kristen något dystert, öm det är en vandring
fram mot denna krona? Är kristendomen något
allenast för oss gamla, som äro trötta på livet? Eller kan
man icke säga till ungdomen: »Här har du något, som
kan hänföra och gripa dig?» Jo, för visso har
kristendomen just något för de unga!
Men nu vill jag stanna vid ett annat ord i vår text,
ordet »Guds hjord», liksom jag hittills uppehållit mig
vid det sista, »härlighetens ovanskliga krona». Vilket
är det underbaraste? Det vet jag icke. Det är i sanning
underhart, att det finns en Guds hjord här nere i
syndens värld. Ja, det är så underbart, som något kan vara.
Härlighetens ovanskliga krona övergår all beskrivning.
Men tänk ock, vad det vill säga, att det finns en Guds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
