- Project Runeberg -  Guds frälsningsväg /
196

(1924) [MARC] Author: Fredrik Hammarsten
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

196

Och ondskans myckenhet är icke blott djup utan
framträder också i oändligt skiftande former. »Bort», ropar
Skriften, »med alltsammans!» Man kan stå häpen inför
sådant och tänka: Gud i himmelen, förbarma dig över
mig! Hur skall det gå till? Men vi få ändå icke pruta av
på något, utan måste låta ordet stå, såsom det står:
Läggen bort, d. v. s. döden!

Men, frågar kanske någon, hur går det då till? Hur
skall jag komma in på den vägen, att mitt liv åtminstone
går i den riktningen, att det onda lägges bort? Det
säges i den sista raden av samma vers: »Mottagen med
saktmodighet det inplantade ordet, som kan frälsa edra
själar.» Det ord vi höra, måste sammanväxa med oss.
Där ligger hela hemligheten. Vi äro födda genom
sanningens ord, om vi äro Guds barn. Men det är icke allt,
utan med det ord, som födde oss, skola vi sammanväxa.
När ett barn födes av en kvinna, har det, som förut
nämnts, hennes liv i sitt hjärta. Men sedan skall
barnet under uppväxttiden mer och mer växa samman
med sin moder i sin själ och sin ande, med sin kärlek
och sitt hjärta. Och skola vi kunna lägga bort ondskans
myckenhet och orenhet, behöva vi sammanväxa med
Gud. Det heter på ett ställe i Nya testamentet, att det
ord de hade hört, »sammanväxte icke med dem». Och
därför gingo de bort från Gud. Vissa vätskor kunna icke
blanda sig med vatten utan flyta ovanpå, så t. ex. oljan.
Så kan ordet till en viss grad nå vår själ men utan att
sammanblandas med, utan att gå in i den och bliva en
del av oss själva. En ympkvist kan sättas in i en stam
och sitta där kanske i veckotal, utan att man vet, om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:40:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gfrv/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free