Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
vilka I, sedan I haden blivit upplysta, uthardaden
mycken lidandets kamp och dels genom smädelser
och förföljelser bleven framställda till ett skådespel,
dels deltogen med dem, vilka det så gick.» Hur kan man
icke ibland känna det så, som om varje öga i Guds
församling vore riktat på en, ja, som om hela världen
såge på en, hur kraftlös och modlös man går sin väg
fram! Men så heter det vidare: »Ty I haven både delat
de fångnas lidanden och med fröjd upptagit edra
ägodelars plundring, vetande, att I själva haven en bättre
och förblivande egendom i himmelen.» — Dessa, till
vilka brevet är ställt, behövde i sanning en maning till
frimodighet. Men månne icke den maningen också i vår
tid behöves synnerligen väl? Eller ligger det verkligen
en riktig ungdomsfriskhet över livet i Gud? Utmärkes
vårt liv för trons fullvisshet? Spåras det levande, ljusa,
glada hoppet ibland oss? Se vi icke framåt och omkring
oss med mörka och tunga blickar? Och är väl det
kännetecknande för Guds församling, att den ene tager hand
om den andre? Kan man icke få höra hårda och skarpa
ord växlas både offentligt och enskilt, som i och för
sig icke vittna om ett liv i Gud? Akta vi verkligen på
varandra? Ja, nog akta vi på varandra, men sällan
för att uppväcka till kärlek och goda gärningar. Och
förelysa vi varandra genom ett liv i goda gärningar, i
en glad tjänst inför Gud? O, vad det fattas både mig
och dig av denna glada frimodighet! Och likvisst,
Gud manar oss till en sådan frimodighet. Och jag
upprepar vad jag sagt — var och en ibland oss får taga
denna maning till sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
