Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
dem som på ett eller annat sätt satt in sin kraft för
att bära upp landets väl och lycka.
Men skulle det hindra oss att säga: »Ära vare Gud»?
Dét är ju ännu ett skäl att hembära Herren tacksägelse.
Men om under dessa förhållanden Sveriges folk ännu
icke riktigt fått känning på sig själv och sitt läge, om
ännu icke det djupa allvaret gripit oss, om Herren ännu
icke fått ett riktigt grepp om oss såsom ett folk, om
under askan ännu glöder partihat och småsinne,
väntande att få blåsa upp till eld, när tiden blir läglig,
om det är så, att i Sveriges land i dag i kyrkorna
ute på landsbygden och flerstädes i städerna är samlat
blott ett litet fåtal av socknens eller stadens män och
kvinnor, om icke genom vårt folk, såsom folk betraktat,
går den grundtanken och grundtonen: »Åra vare Gud»,
då sänka vi våra ansikten, om vi förstå det rätt, av
blygsel över oss själva såsom medlemmar av detta
folk. Vi blygas med folket och över folket. Och jämte
detta »Ära vare Gud», som vi ändå icke kunna
undertrycka, ropa och sucka vi med den gamla litanians
ord: »Kristus, förbarma dig över oss, Herre, förbarma
dig över oss!»
Det finns ett stycke historia att läsa i bibeln■— jag
syftar på Rom. 1. kapit. — ett underbart blad i
mänsklighetens historia. Det heter på ett av bibelns första
blad: »På den tiden begynte man åkalla Herrens namn.»
Men aposteln säger i Rom. 1 kap., att snart nog begynte
man förgäta Guds namn. Man upphörde att ära och
tacka honom såsom Gud. Därmed började det stora
avfallet. Och sedan, heter det, blevo människorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
