Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
och begära, att var och en skäll få sin andel av livet,
problemen skola bliva både många och svårlösta.
Men det stora, allt behärskande problemet är, som
sagt, detta: Hur skall en människa kunna bliva
rättfärdig inför Gud? Andra problem må lämnas åt
människor till lösning. Men detta, det tog Gud ensam om
hand, och han avgjorde det redan före världens skapelse,
såsom det heter i en av våra psalmer:
Nådens dom var redan sagd,
Innan världens grund blev lagd.
Men Paulus ser det ännu såsom ett problem. Å ena
sidan säger han: Där står lagen, Guds viljas krav,
som aldrig kan avprutas. På den vägen går det icke, att
Gud sätter ned sina fordringar, att han icke kräver så
mycket. Det är dock många, som vilja hava det så.
Men på Guds rättfärdiga vilja kan det aldrig avprutas.
Då är den vägen stängd. Den är, vill aposteln säga,
som en väg, på vilken människor vilja fram, men som
är avspärrad, och över vars ingång det står: »Förbjudet
att här färdas fram.» Eller: »Förenat med fara att
beträda denna väg.» Att bjuda till kan nog vara en god
sak och är en god sak men hjälper icke i fråga om
rättfärdiggörelsen inför Gud.
Så står det å ena sidan, att Gud måste själv vara
rättfärdig, då han gör en människa rättfärdig. Detta
är, menar aposteln, självklart. Men det syntes icke
alltid, vill han säga, under det gamla testamentets
tid, Guds tålamods tid, att Gud var rättfärdig. Under
denna tid lät han nämligen synderna, såsom uttrycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
