Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
vilja giva sina ögon för deras väl. Vern, frågar han, har
tjusat eder, så att I icke skullen tro sanningen?
Men vi kunna förstå också på en annan väg, vad
aposteln menar. Då vi fått detta ord just på
reformationsdagen, avser det att peka på historiska
förhållanden i gångna tider, då världen suckade under detta
ok: Vad skola vi göra för att bliva saliga? Allmosor,
vallfärder, det ena och det andra — när är det nog
gjort? När få vi tro? När kunna vi vara vissa? När få
vi vara glada och fria? — Ack, det blev aldrig nog. Så
kom IyUther med evangelii predikan. Och det var just
Galaterbrevet, som han framför allt stödde sig på i sin
evangeliska predikan för att visa, att det finnes
ingenting, som kan göra en människa riktigt glad och innerst
lycklig och fri annat än förlossningen i Kristus Jesus,
den förlossning, om vilken vi nyss sjungit:
»Förlossningen är vunnen.»
Men vi kunna förstå, vad aposteln menar, på en
tredje väg, som är ännu säkrare — på den egna
erfarenhetens väg. Säkert är det många ibland oss, som här
kunna vara med. Hur var det förr med oss? Gingo vi
icke en gång och längtade efter den stund, då vi skulle
få jubla i syndaförlåtelsens frihet? Men vi blevo aldrig
färdiga. Vi hade aldrig den tro, som vi ansågo vara
nödvändig. Vi kunde aldrig taga reda på alla våra synder,
så att vi kunde bekänna dem. Och om vi hade bekant,
vad vi visste med oss, så tänkte vi: Kanske vi icke äro
uppriktiga. Kanske det ändå är något som fattas. Vi
gräto mången gång. Än var det fel med vår tro, än
med våra böner. Och aldrig tordes vi säga, att vi voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
