Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
Det är i sanning ett gripande ord, detta: »Till frihet
har Kristus frigjort oss; stån därför fast och låten eder
icke på nytt fångas under träldomsok!» Jag såg en gång
en skara vackra små fåglar slå ned på ett snöfält för
att plocka frön ur växter, som stodo kvar efter
sommarens grönska. De slogo ned under sång och jubel. Men
en gosse hade lagt ut några snaror på fältet, och när
svärmen flög upp, var det några stackare som icke
kunde följa med. Deras fötter hade fastnat i snaran.
De sågo efter sina bortflygande vänner, och det var
veklagan i deras kvitter.
Jag tänkte: »O Gud i himmelen, må icke min själ,
då Guds folk lyfter sina vingar till flykt, då de sväva hem
till levande Gud, vara fången i någon hemlig eller
uppenbar snara!»
Det står Guds folk en härlig frihet tillbaka. Den
kallas av aposteln »Guds barns härliga frihet». Han
tänker på uppståndelsen, kroppens uppståndelse, den
dag då de sista banden skola brista, då icke grav och
död och en skröplig kropp ha några band*kvar för oss,
utan det är frihet till både kropp och själ — Guds barns
härliga frihet. Må ingen av oss bliva tillbaka! Till
frihet har Kristus frigjort oss; stån därför fast och låten
eder icke på nytt fångas under träldomsok! Amen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
