Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
bygger i ett människoliv; då är det så mycket, som icke
duger, gammalt, som måste bort. Och det är på detta,
vi i afton skulle kasta en blick för att sedan få det undan,
på det att det nya måtte komma fram.
Jag tänker t. ex. på det gamla lynnet. Man brukar
säga om en människa: »Nu kommer det gamla sinnet,
det gamla lynnet, fram igen.» Se, sådant hör till det
gamla, som måste bort. Vidare är det gamla, förlegade
tankar, som icke äro Guds tankar utan fåfängliga
människotankar. Eller, det är gamla minnen, i vilka man
vuxit så fast, att man icke kan komma loss. Det finns, det
är sant, minnen, som tillhöra det bästa man har. Men det
finns även minnen, v*d vilka människor så vuxit fast, att
de icke komma ett steg fram i livet — det gamla grollet,
den gamla osämjan, det gamla missförhållandet
till människor, den gamla syndaskulden. Ja, det är
detta gamla, som vi i afton måste skilja bort från
det nya.
Finns det då något nytt? Ja, det finns det. Jag
hoppas, tror och tänker, att du själv känner: »Det är
något nytt, som har kommit in i mitt liv den sista tiden.
Det är något, som har dagats och ljusnat därinne. Det
är något, som vill fram i mitt liv, som jag känner är
från Gud. Men det har så svårt att komma fram.»
Var rädd om detta nya och vet, att Gud är rädd om det!
Det finns ingenting i ditt liv, som han är mer rädd om
än det. Iyiksom när ljuslågan nyss är tänd, man håller
bägge sina händer om densamma, för att icke den minsta
fläkt skall komma åt den, så håller Gud så att säga med
sina bägge händer om det nya i ditt liv. Nog har du väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
